måndag 14 september 2009

Stockholm Halvmarathon 2009

Det tog mig 1 timme, 56 minuter och 22 sekunder att kuta de 2.1 halvmaramilen! En prestation som jag är helnöjd med. Mitt huvudmål var att avverka sträckan under två timmar samtidigt som tankar på en tid runt 1.50 fanns där i bakhuvudet.
Men det är bara att inse sina begränsningar. 2.1 mil är ganska långt (i alla fall för mig) och jag har aldrig tidigare sprungit längre än ca 15 km.
Det svåraste var egentligen att hålla sitt eget tempo. Det är lätt att dras med när man omges av så många otroligt duktiga långdistanslöpare. Tyngst parti (stumma ben) hade jag nere på söder där vi sprang förbi Tantolunden och passerade 17 km. Men det var bara att bita ihop och komma igen.
Den första tanken som slog mig när jag passerade mållinjen var: Fy f-n för att springa ett riktigt marathon, dvs ett varv till...
Men som sagt, jag är helnöjd med loppet och fick ett kvitto på att min "grundfys" faktiskt gör det möjligt att springa över två mil.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Hur är det med din "grundkondition" då? ;)

//Schaub

Micke Svensson sa...

Schaub:
Grundfysik-grundkondition=samma sak för mig=PÅ TOPP!;-)

Ingmarie Nilsson sa...

Grattis! Det var ju strålande bra! Och du, allt sitter i huvudet...;-)

Micke Svensson sa...

Ingmarie:
Visst spelar huvudet en otroligt stor roll. Tänk om man bara kunde stänga av och plöja fram som en maskin... :-)

Cizzi sa...

Bra jobbat! =)

Micke Svensson sa...

Tack Cizzi!
Bra jobbat själv på The Academy eventet igår! Vi Ses!