söndag 5 februari 2012

Måttlig kolhydratkost av hög kvalitet

Low Carb, High Quality
Att det råder delade meningar om hur vi ska äta för maximal hälsa och prestation är det inte många som har missat. Lågkolhydratdieter som  t.ex. LCHF (Low carb, high fat) är omåttligt populära och bokhandeln säljer böcker som aldrig förr.
Många kallar det fluga eller modediet samtidigt som andra menar att det är så här människan har ätit sedan urminnes tider. Det påstås också att det är dagens statliga kostråd som är boven i dramat till sjukdom och ohälsa med för mycket mjöl, gryn och margariner.
LCHF-dieten innebär i princip bara kolhydrater i form av ovanjordgrönsaker samtidigt som det är fritt fram för mättat animaliskt fett. Just det höga fettintaget är något som kritiserats då det enligt vissa experter saknas bevis på att detta inte är skadligt för vår hälsa. Det man däremot sakta börjar märka är att de båda lägren mer och mer börjar bli överens om att det överlag äts för mycket kolhydrater, främst i form av flingor, gryn, bröd och pasta.

Lägligt släppte Fredrik Paulun nyligen sin bok LCHQ som står för Low Carb, High Quality. Dieten är en "måttlig" lågkolhydratsdiet där han förvisso tillåter en del mättade fetter men då i form av korta och medellånga fettsyror som återfinns i bla. mejeriprodukter och kokosfett. Det animaliska mättade fettet är bannlyst.
Kolhydraterna kommer främst från grönsaker och rotfrukter men måttliga mängder frukt, ris, quinoa tillåts också. Dieten är med andra ord ett mitt i mellan alternativ.

Fredrik har tidigare givit ut boken om ISO-dieten tillsammans med Kristina Andersson och Martin Brunnberg. LCHQ och ISO-dieten är ganska lika förutom att Isodieten är kaloribegränsad och lämpar sig utmärkt för viktminskning. Däremot är energifördelningen och livsmedelsvalen ganska lika. Riktig mat av hög kvalitet. (Det är för övrigt Kristina Andersson som är kostansvarig för pågående säsong av Svenska Biggest Looser och resultaten har inte direkt uteblivit...)

Jag tycker själv att både ISO-dieten och LCHQ rimmar väl med min egen kostfilosofi. Måttliga mängder naturliga kolhydrater, främst i form av grönsaker, rotsaker, frukt och bär men även en del quinoa och ris. Protein av hög kvalitet som fisk, skaldjur, fågel och kött (gärna från ekologiska, gräsbetande djur) samt fett från olivolja, nötter, avokado, oliver, kokosfett och mejeriprodukter.

Kostdebatten kommer säkert att fortsätta en lång tid framöver, kanske för alltid? Men jag tror ett första steg för ett bra välmående är att äta just naturlig mat av hög kvalitet, undvika halvfabrikat och för mycket processad mat och istället kika i naturens eget skafferi.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Kloka ord i denna hysteri om olika dieter.
Med vänlig hälsning,/ Christer

Magnus sa...

Gillar vad du skriver och håller med dig till fullo.

Att många äter alldeles för mycket raffinerade kolhydrater håller jag med om. Men det tål att funderas på resonemanget om för mycket kolhydrater. Titta bara mot asien där stora delar har levt på en kost bestående av övervägande ris.

Jag tror det stora problemet är att vi raffinerar produkterna istället för att använda den naturliga produkten.

Schaub sa...

Jag har redan kommenterat om arrogansen kring att hela tiden nedvärdera ris och potatis som andra klassens föda (även om du inte gör det). Som Magnus skrev är t ex ris basföda i stora delar av världen. Problemet är snare folks benägenhet att sitta på ar%&let istället för att träna. LCHF-människorna som går ner 30 kg på ett halvår lyfter knappt PC:n de skriver ner sina resultat på (i sin blogg) eftersom de aldrig tränar.

Sedan är det ju så att forskning kring LCHF bara är i blöjstadiet. Vi kanske åt så för 100 000 år sedan, men vissa forskare antar också att den intellektuella revolutionen (filosofi, medicin, fysik, matte etc) drog igång först när människan gav hjärnan tillräckligt med energi i form av spannmål (bröd, ris etc).

Vad som däremot är viktigt är att vi håller på att äta ihjäl oss, det finns alltså fler överviktiga än underviktiga. Och där är raffinerade kolhydrater den största boven, eftersom de är så billiga att producera. Så det är också en socioekonomisk problematik. Vissa har alltså inte råd att äta färsk fjordlax från östermalmshallen med honungsslungad qinoa. Klyftorna i världen bidrar till fetmaepidemin.

Vidare: På 70- och 80-talet hade man 4 schemalagda idrottstimmar i veckan i skolan. Sverige var ett unikum i världen i det avseendet. Vi rörde helt enkelt på oss, på jobbet, i skolan och på fritiden. Idag har vi ungdomar som har fysik som en 90-årig gubbe.

För att avsluta: jag äter gröt eller flingor till frukost varje dag, mackor till mellanmål, potatis eller ris till middag tillsammans med kött, fisk eller kyckling, kaffe och en bit godis (vad som helst) till efterrätt och jag väger fortfarande 81 kg på 184 cm, är kärnfrisk och mår utmärkt.

Nyckeln? Jag äter inte så mycket varje gång och jag rör på mig varje dag.

Det är helt enkelt lättare sagt än gjort att predika LCHF för hela världens befolkning när majoriteten inte ens har möjlighet att följa den.

Nu är iofs inte det här en politisk blogg men det tål att funderas över i dessa tider av kulturell och intellektuell skymning.

Micke Svensson sa...

Att människan har en otrolig anpassningsförmåga och kan fungerar bra på många olika typer av kost råder det ingen tvekan om. Men det är inte det som intresserar mig. Jag är mer intresserad av vad som är optimalt sett ur både hälso- och prestationsperspektiv.

Böckerna jag refererar till i inlägget (LCHQ och ISO) förespråkar ett måttligt intag av oraffinerade kolhydrater där både ris, potatis och quinoa inkluderas.

Det blir då på pappret en ”lågkolhydratdiet” med tanke på att ”måttligheten” motsvarar ca 30 E% kolhydrater i jämförelse med för många människors ”normala” intag på 55-60 E%.

”Low carb” är inte på något sätt det samma som ”no carb”.

Helena sa...

Amen to that!